Vänner

När vi bestämde oss för att starta med syskonförsök så bestämde vi samtidigt att ingen skulle få veta något.
Jag berättade ändå för paret som var hos oss igår. Det känns så bra eftersom de vet vad vi går igenom. De har själva gjort flera IVF försök. Den andra personen som jag har berättat för är en nära vän till mig. Hon är den som har engagerat sig mest i vår kamp. Hon fanns där när jag mådde som sämst.

För ett par år sedan var det inte lätt att vara min vän. Gravid eller inte så orkade jag inte träffa någon eller höra av mig. Det kunde ta månader. Vilket resulterade i att jag tillslut inte blev medbjuden. Då mådde jag ännu sämre. Humöret svängde och allt kändes hopplöst. Jag var ofta ledsen och självkänslan var i botten. Jag var besviken på många vänner, saknade stöd från dem. Samtidigt som jag kunde ställa orimliga krav. De som finns kvar är de jag håller hårt i, det var de som stod ut. Igår på eftermiddagen kom min vän förbi med denna. Jag hade precis berättat att vi fick 10 blastocyster till frysen. I kortet står det "Vi är så glada för er skull. Till dig min vän"