Det är inte roligt jämt

Just nu är William inne i en period där jag märker att han vill så mycket mer än vad han klarar av. Han upplever det som väldigt frustrerande att till exempel inte kunna ta sig framåt. Han kan stå på alla fyra och gunga. Ibland kryper han ett par vingliga steg. Nu vill han helst bli omkringburen istället för att leka, sjunga, busa och gosa som vi gjort innan.
Det är jobbigt för oss att ha en ledsen och frustrerad son, men jag tror han har det jobbigast själv. Jag försöker att hitta på aktiviteter som badhus, promenader, träffa mammor och barn ur föräldragruppen eller gå till Öppnis. Men det hjälper bara för stunden. Jag hoppas det lugnar sig snart, jag tycker så synd om vår lille plutt. Här är en bild från gårdagen, när han efter en jobbig kväll tillslut somnade i min famn.