Tiden går sååå sakta! Jag känner efter och letar symtom från det jag går upp på morgonen tills det är dags att krama kudden igen. Jag känner ingenting, noll, zero, nada, inget. Inte så konstigt kanske eftersom det bara är dag 2 men jag kommer fortsätta leta.. Det går liksom inte att låta bli.
Imorgon ska jag åka iväg med tjejgänget till en bakstuga och baka bröd och kakor till julen. Det ska bli super kul så morgondagen kommer förhoppningsvis gå fort. Jag får försöka sysselsätta mig för att dagarna ska gå lite snabbare men det är som om tiden har stannat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar