Vad ska jag skriva för rubrik?

Ja, vad skriver man egentligen för rubrik nu när vi med all säkerhet vet att vår bebis är borta? Tom? Ensam? Ledsen? Arg? Saknar? Ja, vad skriver man egentligen?

Men skit samma för det spelar ingen roll för vår bebis finns inte längre i magen och det gör så ont.
Ofostriggraviditet heter det, min kropp tror att den är gravid men det är den inte. Efter v. 6+4 tillbaka bildades embryot.

Undersökning hos distansgyn idag. Sambon följde med för att hålla handen. Upp i stolen, på med kondomen på staven, vrider och vänder på staven.

-Jag ser ingenting tyvärr. Det är bara en ansamling med blod kvar.

Tystnad. Jag får klä mig igen och vi sätter oss och pratar.

Jag berättade att jag blivit gravid fyra gånger genom IVF varav tre har slutat med missfall så gyn sa att jag ska börja ta Trombyl, blodförtunnande. Det har hjälp andra som har haft tidiga missfall och jag hoppas det även kommer hjälpa oss. Vi kommer precis att hinna med ett försök till innan jul/ nyår. FET blir runt Lucia, en vecka innan de stänger.

Ikväll ska jag ta Cytotec. Tabletter som kommer hjälpa mig blöda ut allt som finns kvar och redan på måndag kommer jag börja ta progynon för att bygga upp slemhinnan igen.
Jag har googlat Cytotec och hjälp vilka skräckhistorier. Svimma, kräkas och krampanfall. Någon som har erfarenheter av dessa?

Efter undersökning och samtal gick vi till apoteket och hämtade mediciner inför kommande försök sen åkte vi hem. Hela tiden var jag lugn och samlad. Stolt över mig själv att jag är stark och kan hantera detta på ett bra sätt. Jag känner mig faktiskt lättad. Nu vet jag med all säkerhet hur det ligger till och vi har en plan hur vi ska gå vidare. Nu kommer vi få mer hjälp så vi är bättre förberedda om jag blir gravid igen. För nästa gång är ju faktiskt redan om knapp en månad.

Nu är det kväll och jag känner mig irriterad, förbannad och ledsen över orättvisan att vissa får kämpa så medan andra glider på räkmackan.
Nu är jag rädd för att ta Cytotecen, rädd för vad som kommer hända, hur min kropp kommer reagera?
Jag är sugen på vin och cigaretter. Sambon är iväg och träffar killkompisarna men skulle komma hem tidigt. Jag lagt William precis och nu ska jag sätta mig och bara gråta. Jag ska tända ljus och låta tårarna få rinna fritt och jag ska gräva ner mig i "offer-träsket" och tycka synd om mig själv. Ikväll ska sorgen få komma, den jag tidigare idag kände att jag kommer slippa. Jag ska ta mina Cytotec senare ikväll och bara vänta. Låta det ske naturligt. Trots smärta och blödning.
Nu får vi får vänta lite till. Det var inte vår tur denna gången. Fan fan fan. Tårar tårar tårar.