Hjälplös

Igår åkte vi till Skara för att fira min barndomskompis. Hon fyllde 30 år i slutet av sommaren. När vi kom fram var William rosig och väldigt varm. Jag plockade fram mitt lilla apotek. Mycket riktigt visade tempen 39.8 grader. Han fick alvedon och sedan vila. Han var ledsen och gnydde. Trots alvedon gick febern gick upp till 40.2 och senare på kvällen började han kräkas.
Jag satt med William hela kvällen. Allt annat hamnade i skymundan. Det är första gången som han haft så hög feber. Jag kände mig så otroligt hjälplös. Jag ringde sjukvårdsupplysningen och fick prata med en underbar person. Han gav mig viktig information och fantastiska tips. Mer eller mindre hela natten spenderade jag i vaket tillstånd. Jag tröstade, klappade och pussade bort tårar. Tidigt i dag på morgonen åkte vi hem. Febern är oförändrad. Vi har spenderat dagen på soffan. Vilat och myst hela dagen. Jag blir så ledsen när han mår dåligt. Det gör så ont i mig. Min älskade pojke!