Nu har jag beställt hem gravtester. Det blev både stickor och stavar. Jag längtar tills testdagen är här. Jag längtar förbi sprutor, äggplock och jobbiga ruvardagar. När allt ska analyseras och kännas efter.
En dag finns hoppet där och nästa dag vågar jag inte hoppas alls. Att hela tiden slitas mellan hopp och förtvivlan. Det är smärtsamt både fysiskt och psykiskt.
Idag har jag tagit fyra provera tabletter av tio. Jag hade glömt bort biverkningarna. Huvudvärk och illamående. Precis som tidigare gånger. Man glömmer fort. Senare i eftermiddag ska jag till apoteket och hämta ut Menopur och Ovitrelle. De fanns inte hemma sist så jag fick bara med mig hälften av medicinen hem. Tacka vet jag högkostnadsskyddet. Nu behöver jag "bara" betala 2200 kr. Jag vet inte exakt vad det hade kostat utan det, men minst det dubbla.
Det jag oroar mig för nu, är hur vi ska göra när det är dags för äggplocket. Vi har ganska långt att åka till vår klinik, så kvällen innan tar vi alltid in på hotell. Vem känner jag som är ledig två vardagar och som kan ta hand om William? Vi kommer troligtvis att få ta med honom, vilket stressar mig. Även efter äggplock brukar jag ha ont och vara öm i cirka tre till fyra dagar. Vem ska hjälpa mig då? Jag tror min kära sambo får ta föräldraledigt. Tyvärr är det inte helt enkelt eftersom han reser mycket i sitt arbete. Jag måste försöka pussla ihop detta. Även det lättare sagt än gjort..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar